Kapitel 34

 Ja ja ja ja ja ja! Jag var så sjukt glad just nu så att jag bara hade lust att skrika ut all min lycka.
Visserligen så hade jag nästan alltid varit mer hos Eric än hemma hos mig men nu var det på riktigt.

- Jaha...antar att det är dags för oss att gå. Sa mamma.

- Nej vänta!

Alla fyra kollade snabbt mot mig. Jag drog undan täcket och tog mig försiktigt upp och gick mot mamma,pappa och Evelina och gav dem alla en varsin kram. Självklart tackade jag dem flera flera gånger.

- Ses imorgon då? Sade mamma till mig med ett leende på läpparna.
- Imor...? Juste! Ja självklart så gör vi det!

Hon syftade på att jag skulle ta sudenten imorgon.

- Ska jag svänga förbi med din klänning i kväll? frågade mamma.

Jag kollade bort mot Eric och svarade snabbt.

- Ehm nej, jag har fått en från Eric, den är så sjukt underbart fin. Jag slängde en blick mot kartongen där båda klänningarna låg och jag kunde inte låta bli att lé stort mot dem.

- Får man se den? Frågade mamma lite försiktigt.

- Absolut! Sa Eric och hoppade upp från fotöljen och tog ut dem från kartongen och lade dom ordentligt på sängen.

- Wow! En till balen också? Mamma stog och stirrade på båda klänningarna och det verkade som att hon tyckte väldigt mycket om dom.

- Yes! Visst är de underbara? Allt tack vare Eric annars skulle jag inte haft dem.

- Verkligen, super underbara. Jasså, Erics förtjänst alltså?

Hon slängde en förvånad men en väldigt glad blick mot Eric.

Eric log med ett stort leende på läpparna och nickade. Sedan gick han närmare mig och lade sin arm runt min midja och kysste min panna.

- Men perfekt! De är ju jättefina, du kommer se ut som en prinsessa i dom. Evelina och pappa verkade hålla med mamma.

- Visst kommer hon!? Utbrast Eric snabbt efter och drog mig närmare honom.

Alla började skratta, sedan gav både jag och Eric dem en varsin kram innan de gick. Jag såg hur Evelina nästan höll på att svimma när Eric gav henne en sådan där härlig kram som han brukar ge mig.

Precis när Eric hade stängt dörren kommer en sjuksköterska in. Hon blev väldigt förvånad när hon såg att jag stog upp.

- Jaha, mår du bättre nu? Frågade hon mig.
- Eh...ja.

- Vad bra, då får du ska du nog kunna åka hem idag! Hon log vänligt mot mig.

Ett leende reste sig på min läppar och jag kollade upp mot Eric som också log.

- Kan vi åka nu? Frågade Eric sjuksköterskan.

- Ja om Linnea mår bra så ska det nog gå bra.

Eric kollade undrande på mig och jag log och nickade.

Eric nickade mot sköterskan.

- Ja men då så, då är det bara att ni åker hem, glöm inte att checka ut också!

- Nejdå, tack! svarade Eric.

- Kom, vi skyndar oss att packa ihop jag orkar inte vara kvar här en enda sekund längre. Sade jag stressat till Eric.

Eric skrattade och lydde min order. Vi skyndade oss att packa ihop och försvann ut genom rummet och checkade ut vid recpetionen.

- Hur kommer vi hem nu då? Frågade jag undrande till Eric. Vi hade ju ingen bil eftersom vi hade åkt ambulans.

Eric suckade.

- Antar att vi får ta taxi, går det bra? Han log mot mig.
- Jadå!


*

När vi kom in till Erics lägenhet, eller ja Erics och MIN lägenhet var det ju nu för tiden, tog jag klänningarna och hängde upp dem noggrant i garderoben. Eric kom och kramade om mig bakifrån och lade sin haka mot min axel.

- Vad ska vi göra Eric? Jag är så sjukt uttråkad.

- Är du uttråkad? Kom då!?

Han tog in mig i hans armar och drog ner oss på sängen.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Så, blev lite tråkigt i början kanske men jag behövde verkligen få ut dom från sjukhuset var verkligen trött på att dom skulle vara där haha.

Behöver mer respons!!! Bara en som brukar kommentera nu för tiden e inte det lite för lite?:))

kom igen kom igen ni kan skriva att det var dåligt också bara jag får kommentarer ;))

                                                                        PUSS!<3