Kapitel 31

Allt var borta.

Jag såg ingenting. Jag hörde bara massa pipande och plingande otäcka ljud. Och... en bekant röst. Erics.
Han snyftade. Jag blev orolig så jag försökte öppna mina ögon,det var svårt det gjorde jätteont. Tillsist gick det.

- Eric... mumlade jag så att det nästan inte gick att höra.

Jag försökte leta efter honom med blicken. Det behövde jag inte göra så länge för det sade "duns" och sedan satt han i sängen vid mig.

- Eric... sade jag igen.

Eric log och strök mitt hår med sin varma hand.

- Älskling, jag är här. Jag kunde se hans blöta,oroliga ögon bara några centimeter ifrån mina.

- Var är vi någonstans? Frågade jag med en orolig röst.

Eric harklade sig. Det tog ett tag innan han svarade.

- Sjukhuset... du fick vätskebrist så du försvann helt, så jag ringde ambulansen och dem kom och hämtade dig, så nu är vi här. Eric tog ett djupt andetag.

Vätskebrist? Jag... fått åka ambulans? Jag fick inte ihop det riktigt.

Eric suckade.

- Åhh... vad du skrämde mig Linnea...

Hans allvarliga ögon tittade rakt in i mina. Jag kunde se en liten tår rinna ner för Erics kind.

Jag tog ett djupt andetag,bet mig i läppen och skakade lite på huvudet.

- Jag är så hemskt ledsen Eric...

En tår föll ner för min kind. Eric satt på sängkanten och kollade bara rakt ner i golvet.

- Älskar dig? provade jag för att se om jag fick någon reaktion från honom.

Hans läppar åkte långsamt uppåt. Mötte min blick. Hans mun öppnades långsamt.

- Älska är ett alldeles för svakt ord att säga till dig, jag älskar dig alldeles för mycket Linnea.

Jag satte mig upp i sängen och såg en spegel på väggen precis framför mig. Herregud! Jag var ju alldeles blå i ansiktet! Jag gjorde en chokad min rakt mot spegeln. Eric fnissade lite, - Fick du svar på varför du skrämde mig så mycket nu?

Jag nickade långsamt. Herregud som jag såg ut! Nästan lika blå som ett blåbär.

- Kan jag gå på stan idag med Malin? frågade jag Eric lite oroligt.
Eric blev genast allvarlig och kollade ner i golvet igen.

Fan.

Jag såg allvarlig på Eric. Sedan suckade jag djupt.

- Men..., började jag.
- Vi ordnar det, promise. Svarade Eric med en lugnande röst.

Hur då? Hur skulle jag få en fin klänning till studentbalen?

Då smäldes dörren upp. Det var en sjuksköterska som kom in.

- Hur mår du Linnea? frågade sköterskan mig snällt.
- Bra... lite yr bara.

Sköterskan nickade förståndigt. Sedan sade hon lugnande saker till mig.

Samtidigt som sköterskan pratade med mig såg jag Erics hand dras mot min. Han lade sin hand ovanpå min och smekte den.

Sköterskan lämnade rummet.

- Älskling...började jag. Eric mötte snabbt min blick.

Jag log.

- Kan du hämta ett glas vatten till mig?

- Of course, anything for my love! Svarade han.

Han stack till badrummet för att hämta ett glas vatten. Han lämnade över glaset till mig. Jag drack upp allt på bara några sekunder. Jag gav Eric glaset och han ställde ner det på ett bord.

Eric reste sig upp. Jag blev orolig. Nej gå inte, tänkte jag. Jag sänkte båda mina ögonbryn. Sedan satte han sin hand bredvid min axel på sängen och lutade sitt huvud närmare mig och kysste mina läppar.



PUSS! <3