Kapitel 30

Jag satt i Erics famn och tänkte tillbaka på det som just hänt. Smset och allt.

" Vill du ha lite anonymt sällskap" Snurrade runt i mitt huvud. Åh! Vilket äckel!

Som tur var så har jag ju Eric vid min sida och så länge jag har det så är allting bra.

Och nu... var det bara 2 dagar kvar till studenten! 2 ynka dagar! Jag kan fortfarande inte fatta det, imorgon skulle jag ut och shoppa någon fin student klänning tillsammans med min bästa kompis Malin. Jag försökte fokusera på det istället och glömma det som hade hänt. Även fast det var svårt. Väldigt svårt.

Jag var så djupt i mitt tänkade, jag hade inte hört att Eric pratade med mig så han var tvungen att fråga mig igen.

- Redo för studenten? Han strök mitt hår bakåt och log mot mig.

- Så sjukt redo som man bara kan bli!! Jag tror jag lyckades att sprida min glädje till Eric.

Eric skrattade.

- Och studentbalen...?

STUDENTBAL? Det hade jag alldeles glömt bort!! Herregud...hur kunde jag glömma det?!

Jag gav Eric en orolig blick. Han såg in i mina ögon och började skratta igen.

- Linnea,Linnea,Linnea. Upprepade han tre gånger.

- Ja men....

Jag hann inte fortsätta. Eric satte sitt pekfinger på mina läppar,drog långsamt ner fingret till hakan och drog mitt huvud närmare honoms så han kunde kyssa mig.

*

Jag suckade djupt.

- Vilken dag...

- Det kan man ju lungt säga, svarade Eric och reste sig upp från soffan och gick in i köket.

Jag skyndade mig efter honom.

- Är du hungrig? frågade Eric mig.

Klockan var endå rätt så mycket. 19.40.

- Mm, svarade jag.

- Så bra! För idag blir det hemmalagad mat. Eric gick fram till mig och kysste mig snabbt på pannan sen tog han fram saker han behövde. Det skulle bli hemmalagad lasagne.

Jag kollade på receptet och försökte att hjälpa till så gott som jag kunde.

När Eric stekte köttfärsen passade jag på att sätta mig på en pall som stog i köket.

Eric vände sig om och såg mig. Han såg förvånad ut. Han sänkte värmen på spisen och gick och satte sig på huk framför mig.

- Linnea, vad är det? Han såg orolig ut.

Jag kände hur det började snurra i mitt huvud. Min överkropp började snurra långsamt runt och runt.

- Linnea!

Det blev bara värre och värre. Han tog stadigt båda sina händer på mina axlar.

- Linnea!? Vad är det?

Han såg oroligt in i mina halvslutna ögon.

- Eric j...jag orkar inte...

- Åh shit. Hörde jag Eric säga och jag hörde paniken i hans röst.

- Vänta jag hjälper dig till soffan. Han tog tag i min midja och hjälpte mig upp. När jag ställde mig upp blev allt som en snurrande jordglob. Vi gick långsamt mot vardagsrummet,han lade mig långsamt och säkert ner i soffan. Han sprang och hämtade ett glas vatten. Sedan räckte han glaset mot mig, jag tog mot glaset och tog ett par klunkar vatten.

- Eric, gå och fortsätt med maten jag klarar mig, jag lovar.

Eric kollade först på mig med blicken " Är du inte riktigt klok!?" Sedan mjuknade han lite.

- Är du säker? Du måste ropa om det är något. Han kollade rakt in i mina ögon tills jag svarade honom.

- Jag lovar, svarade jag.



Sedan försvann allt.




Sådär ett kapitel ute! Herreguuuud vilken vecka :/ Blev ett lite kort kapitel nu men lovar att skriva ett längre sen! Loooovar :)

Glöm inte frågestunden!

Puss! <3