Kapitel 33

Jag kollade förvirrat på Eric. Vaddå en sak till? Var det inte tillräckligt med två fantastiskt underbara klänningar? Tydligen inte.

- Se inte så förvånad ut älskade du, du borde vara glad.

Eric skrattade lite och precis samma sekund som han gjorde det så knackade det på dörren. Eric satte ena handen för munnen och gjorde en förvånad min. Förmodligen så visste han redan att det skulle knacka eftersom hans min såg väldigt tillgjord ut. Jag började bara att as garva.

Eric slängde en liten busig min till mig innan han gick och öppnade. Jag satt och stirrade rakt in i dörren för att få se vem det var som kom. Eric satte handen på handtaget och drog långsamt långsamt ner för att reta mig.

- ÖPPNA!! Jag kunde inte hålla tyst längre utan var tvungen att skrika ut det. Jag skrattade såklart efter så att Eric inte skulle tro att jag var arg eller något.

Eric öppnade dörren. MAMMA ,PAPPA OCH EVELINA!?
Alla tre hälsade glatt på Eric genom en kram. Sedan gick alla tre mot mig och jag slängde ut armarna åt sidan för att ge alla tre en stor gruppkram.

- Åh vad jag har saknat er! Jag kännde hur en liten tår bildades i ögat.

- Linnea, du ska bara veta hur mycket vi har saknat dig!

Sedan såg jag hur mamma försökte smyga sig ur den stora gruppkramen. Hon lyckades inte så bra.
Men...vad gör hon? Hon gick mot Eric och det såg ut som att han gav henne någonting. Något vitt, det var det enda jag såg.

Mamma harklade sig, så alla drog sig ur kramen. Jag kollade förvånat på Eric igen men han log bara mot mig och gick och satte sig i en fotölj.

- Jo det är ju så att du tar studenten snart ju så därför ska du få en "förpresent" av oss tre.

Jag satt förväntansfull i sängen och väntade på om hon skulle säga något mer. Det gjorde hon inte. Hon kollade frågande på Eric som nickade mot henne. Hon gick fram till mig och gav mig ett vitt kuvär. Jag kollade lite fundersamt på kuväret sedan slet jag upp det. När jag gjorde det hörde jag hur Eric gav ifrån sig en våldsam andning. Jag kollade snabbt och orolig på honom men han mådde bra.

- Vad är det Eric? Var jag tvungen att fråga honom.

Han skrattade och skakade på huvudet.

- Haha nej inget.... fortsätt öppna du.

Men jag kunde se i honoms ögon att det var någonting.

När jag hade fått upp kuväret sökte jag genom det noga och såg en lapp där i. Jag tog upp den vikta lappen och började läsa.

" Ha den äran våran Linnea som innom kort får bära sin studenthatt och visa alla vad du går för"

Jag började skratta. Sedan fortsatte jag att läsa.

" Du har också denna ära att få va tillsammans med denne man ( Eric ) och jag tror att han har något väldigt viktigt att säga till dig."

Va? Jag släppte en förvånad blick från lappen. Kollade på Eric som reste sig ur fotöljen och gick mot mig. Jag kollade förvånat upp mot Erics ansikte och kände hur det började pirra i hela kroppen.

Han satte sig bredvid mig i sängen med sin arm vilandes runt mina axlar och frågade

- Snälla rara Linnea , vill du flytta in med mig?

Jag skrek.

- ERIC DET ÄR KLART JAG VILL DET! Jag slängde mina armar runt hans hals och gav honom en väldigt lång kram.

- Jag älskar dig! Hörde jag Eric lite otydligt eftersom hans mun var  innburrad någonstans vid min axel.



Kunde man få en bättre studentpresent än det som jag hade fått? Nej skulle inte tro det!






PUSS !! <3