Kapitel 29

Eric släppte långsamt taget om mig och med långsamma steg gick han mot dörren. Jag stannade kvar. Jag var så rädd. Så sjukt rädd. Jag hade bara sådan lust att hoppa på Eric och dra honom tillbaka. Det här kunde ju vara farligt lixom?

Eric närmade sig dörren , han tog ett ljupt andetag och satte sitt ena öga vid nyckelhålet och försökte titta om han såg någonting. Jag stog nervöst och väntade på vad han skulle säga.

- Jag ser ing....

Han blev tyst.

- Eric vad är...? Jag blev avbruten.

- Linnea... gå in i sovrummet och hämta min mobil.

Han var rätt så lugn i rösten men endå så var det som att han var väldigt rädd. Jag stog kvar ett tag.

" ÖPPNA DÖRREN FÖR FAAAAAN" Skrek personen bakom dörren. Det bankades hårt på dörren så att dörren skakade.

- Fort!! Skrek Eric.

Nu hade jag inget val, jag sprang in i sovrummet fort som attan och letade efter Erics mobil. När jag hittade den tog jag den och sprang tillbaka till Eric och gav honom den. Han tog den och slog 112.

Mitt hjärta slog för fullt så jag kunde känna dunkningarna i hela kroppen.

" Hej, jag heter Eric och det är en person som har skickat ett obehagligt sms till min flickvän. Och nu står det någon och bankar för fullt på dörren och vi misstänker att det är personen som skrev smset."

Hörde jag Eric säga. Han blev tyst ett tag. Sedan lämnade han adress och tackade.

Eric vände sig mot mig och gav mig en trygg kram.

- Så sjukt ledsen att du behövde vara med om det här Linnea.

Han mötte mina ögon och jag kunde se att hans ögon såg ledsna ut.

- Eric... det är ju inte ditt fel...inte mitt heller. Det viktigaste är att vi mår bra båda två!

Även fast jag visste att polisen skulle komma och att allt skulle bli bra kunde jag inte låta bli att släppa fram ett par tårar. Eric kände att hans tröja blev lite lätt blöt. Han kollade ner på mitt ansikte och drog bort några hårstrån som var för mitt ena öga. Hans hand stannade kvar på min kind och hans hand blev genast blöt av alla mina tårar.

Vilken hemsk morgon.

Jag hörde hur porten till lägenheten öppnades och hur en kvinnlig röst ropade åt mannen som stog utanför våran dörr att komma ner. Det hördes att han inte lydde henne för hon kom upp och hämtade mannen och ledde honom ner. Han var borta.

Dörrporten öppnades igen och det ringde på dörren.

Jag sprang till närmaste spegel och torkade bort alla tårar på mina kinder. Jag tog ett djupt andetag och gick tillbaka mot Eric.

Eric öppnade dörren.

Det var polisen som berättade att allt var bra att han ska få åka till polishuset och de skulle förhöra honom och massa andra saker. Äntligen, nu kunde jag andas ut och slippa oroa mig.

Allt var bra igen. Eller?

- Har du lust att göra någonting? Frågade Eric mig när kvinnan hade gått.
- Som vaddå? frågade jag honom med sprucken röst.
-Äh! Tänkte bara....mysa på soffan?

Jag började att skratta.

- Vaddå? Jag var ju helt allvarlig,jag skulle aldrig skoja om en sådan sak!

Först var han alldeles allvarlig sedan log han också. Han skämtade ju såklart. Men det visste jag redan. Han tog tag i min hand och drog mig mot soffan.

Eric satte sig ner och klappade på sina ben som skulle visa att jag skulle sätta mig där. Det gjorde jag såklart. Eric satte sin arm bakom min rygg och lutade mig lite bakåt. Sedan lutade han sitt huvud fram till mitt ansikte så att han kunde kyssa mig precis så mycket han ville!


Ett perfekt slut på en hemskt dag.


PUSS!<3