Kapitel 39

Jag ryckte till när jag hörde hur posten kom genom brevlådan. Eric började skratta och gav mig en extra långt kyss på munnen innan jag försvann ut till hallen för att kolla vad det var för något. Det var inte ett vanligt tråkigt vitt brev,utan ett rosa med en svart rosett på. Jag höjde ögonbrynen lite fördersamt och böjde mig ner för att ta upp det. Jag gick till köket för att hämta en kniv och sprätta upp brevet. Jag tog upp en kniv från en kökslåda och sprätte försiktigt upp det fina rosa brevet.

Jag tog försiktigt upp brevet och börja skrika så fort jag fick syn på första ordet.

"Stort grattis Linnea, du ska få vara Justin Timberlakes dansare på hans konsert i London!" Stog det i guld. Lite längre ner på brevet stog det ett telefonnummer jag skulle ringa om jag var intresserad.

"- ERIC!" Jag sprang in till sovrummet där Eric satt på sängkanten och såg förvånad ut när jag kom springandes mot honom med mina armar utslängda åt varsitt hål. Eric mötte mig i en varm men förvånad kram.

"-ERIC!" upprepade jag igen och mina överlyckiga ögon mötte hans förvånade blick.

"-Linnea vad är det!?" Han gav mig en allvarlig blick.

Jag tog ett djupt andetag för att sedan svara honom.

"-Eric, jag ska få vara Justin Timberlakes dansare på hans konsert i London!" Jag grät nästan av lycka.

Erics mun formade snabbt till en oval och skrek sedan

"-LINNEA!" Sedan mötte han mig i en varm kram. Jag vet inte vad jag ska säga, fortsatte han.

"-Du behöver inte säga något, men en sak är klar och det är att du ska följa med!"

Jag visste ju såklart att Justin var en av Erics stora förebilder, så för att ge tillbaka allt Eric har gjort mot mig bestämde jag mig för att han skulle följa med mig. Eller egentligen var det inget val,det var ett tvång.

Eric slängde sina armar runt min rygg och drog mig mot honom så att båda föll ner i sängen. Sedan flätade Eric in sina fingrar i mitt hår och började kyssa mig mjukt och precis lika underbart som han brukar, en väldigt lång stund.

"-Jag vet att jag har sagt det här många gånger förut men jag säger det igen. Jag är så jävla lyckligt lottad som har dig Linnea!" Han släppte mina läppar några sekunder. Sedan återvände han till kyssen.

*

"-Hej det är Linnea! Jag ville bara säga att jag är väldigt intresserad av vara Justins dansare i London."

Dem jag ringde blev väldigt glada när de fick höra att jag väldigt gärna ställde upp.
Då kände jag två armar krama om mig bakifrån.

"-Jag är så sjukt lycklig för din skull Linnea, det ska du veta" Jag kände Erics varma andedräckt mot min hals.

 "-Och jag är evigt tacksam för att du ville ta med mig". Lade han till med en liten busig betoning.

Jag vände mig om och log mot honom.

"-Då är det tur att du har en sådan som mig." Sade jag lite skämtsamt.

"-Absolut, jag världens lyckligaste man varje tusondels sekund som jag får vara med dig"

"-Eric..."

Han kollade förvånat på mig.

"-Jag älskar dig"

Eric mungipor färdades uppåt.

"-Jag älskar dig också Linnea,jätte jättemycket!"

Eric strök bort ett par hårstrån från mitt ansikte,böjde sig sedan ner för att kyssa mig varmt på munnen.

Såååååååååååååååå! Haha guuuud förlåt x100 för att jag inte har lagt upp ett kapitel på 1000000 år även fast jag sa att det skulle komma ut ett i onsdags åååh gud......hade verkligen sjukt sjukt sjuukt mycket i skolan nu och har inte haft tid för att skriva något. Men här är ett! Inte världens längsta dock ;P Hoppas ni inte har slutat att läsa p.g.a detta!


PUSS!<3