Hej på er underbara läsare!! <3
Ville bara säga hur mycket jag uppskattar när ni kommenterar! Det är verkligen jätteroligt när ni gör det!! :D Lite tråkiga nyheter också...kommer inte komma ut något kapitel förns på FREDAG! :/ Åååhh.... visst är det drygt? Beklagar det här precis lika mycket som jag brukar när det dröjer en evighet mellan kapitlerna... Men hörrni Pop Explosion börjar ju om 3 DAGAR! 3 dagar ! Det är helt sjukt hur fort tiden har gått,tyckte nyss det var 5 månader kvar! Taggad så in i ....fakfjaf guuud verkligen döööör här alltså haha. Tyckte Made of Pop Tour var helt magiskt och tydligen skulle ju Pop Explosion bli ÄNNU bättre, kan ni tänka er hur sjuuuuuuuuukt bra det kommer bli då?! Svårt alltså... :)
Frågor till er! (Om ni har lust att svara skulle det vara kul) :)
1.Ska ni gå på Pop explosion,vart? :)
2.VIP?
3.Tävlar ni om backstage biljetter/köpt backstage biljetter?
4. TAAAGGGADDEE??! :DD
Pussar och kramar till er! <3
tisdag 27 mars 2012
fredag 23 mars 2012
Kapitel 39
Jag ryckte till när jag hörde hur posten kom genom brevlådan. Eric började skratta och gav mig en extra långt kyss på munnen innan jag försvann ut till hallen för att kolla vad det var för något. Det var inte ett vanligt tråkigt vitt brev,utan ett rosa med en svart rosett på. Jag höjde ögonbrynen lite fördersamt och böjde mig ner för att ta upp det. Jag gick till köket för att hämta en kniv och sprätta upp brevet. Jag tog upp en kniv från en kökslåda och sprätte försiktigt upp det fina rosa brevet.
Jag tog försiktigt upp brevet och börja skrika så fort jag fick syn på första ordet.
"Stort grattis Linnea, du ska få vara Justin Timberlakes dansare på hans konsert i London!" Stog det i guld. Lite längre ner på brevet stog det ett telefonnummer jag skulle ringa om jag var intresserad.
"- ERIC!" Jag sprang in till sovrummet där Eric satt på sängkanten och såg förvånad ut när jag kom springandes mot honom med mina armar utslängda åt varsitt hål. Eric mötte mig i en varm men förvånad kram.
"-ERIC!" upprepade jag igen och mina överlyckiga ögon mötte hans förvånade blick.
"-Linnea vad är det!?" Han gav mig en allvarlig blick.
Jag tog ett djupt andetag för att sedan svara honom.
"-Eric, jag ska få vara Justin Timberlakes dansare på hans konsert i London!" Jag grät nästan av lycka.
Erics mun formade snabbt till en oval och skrek sedan
"-LINNEA!" Sedan mötte han mig i en varm kram. Jag vet inte vad jag ska säga, fortsatte han.
"-Du behöver inte säga något, men en sak är klar och det är att du ska följa med!"
Jag visste ju såklart att Justin var en av Erics stora förebilder, så för att ge tillbaka allt Eric har gjort mot mig bestämde jag mig för att han skulle följa med mig. Eller egentligen var det inget val,det var ett tvång.
Eric slängde sina armar runt min rygg och drog mig mot honom så att båda föll ner i sängen. Sedan flätade Eric in sina fingrar i mitt hår och började kyssa mig mjukt och precis lika underbart som han brukar, en väldigt lång stund.
"-Jag vet att jag har sagt det här många gånger förut men jag säger det igen. Jag är så jävla lyckligt lottad som har dig Linnea!" Han släppte mina läppar några sekunder. Sedan återvände han till kyssen.
*
"-Hej det är Linnea! Jag ville bara säga att jag är väldigt intresserad av vara Justins dansare i London."
Dem jag ringde blev väldigt glada när de fick höra att jag väldigt gärna ställde upp.
Då kände jag två armar krama om mig bakifrån.
"-Jag är så sjukt lycklig för din skull Linnea, det ska du veta" Jag kände Erics varma andedräckt mot min hals.
"-Och jag är evigt tacksam för att du ville ta med mig". Lade han till med en liten busig betoning.
Jag vände mig om och log mot honom.
"-Då är det tur att du har en sådan som mig." Sade jag lite skämtsamt.
"-Absolut, jag världens lyckligaste man varje tusondels sekund som jag får vara med dig"
"-Eric..."
Han kollade förvånat på mig.
"-Jag älskar dig"
Eric mungipor färdades uppåt.
"-Jag älskar dig också Linnea,jätte jättemycket!"
Eric strök bort ett par hårstrån från mitt ansikte,böjde sig sedan ner för att kyssa mig varmt på munnen.
Såååååååååååååååå! Haha guuuud förlåt x100 för att jag inte har lagt upp ett kapitel på 1000000 år även fast jag sa att det skulle komma ut ett i onsdags åååh gud......hade verkligen sjukt sjukt sjuukt mycket i skolan nu och har inte haft tid för att skriva något. Men här är ett! Inte världens längsta dock ;P Hoppas ni inte har slutat att läsa p.g.a detta!
PUSS!<3
Jag tog försiktigt upp brevet och börja skrika så fort jag fick syn på första ordet.
"Stort grattis Linnea, du ska få vara Justin Timberlakes dansare på hans konsert i London!" Stog det i guld. Lite längre ner på brevet stog det ett telefonnummer jag skulle ringa om jag var intresserad.
"- ERIC!" Jag sprang in till sovrummet där Eric satt på sängkanten och såg förvånad ut när jag kom springandes mot honom med mina armar utslängda åt varsitt hål. Eric mötte mig i en varm men förvånad kram.
"-ERIC!" upprepade jag igen och mina överlyckiga ögon mötte hans förvånade blick.
"-Linnea vad är det!?" Han gav mig en allvarlig blick.
Jag tog ett djupt andetag för att sedan svara honom.
"-Eric, jag ska få vara Justin Timberlakes dansare på hans konsert i London!" Jag grät nästan av lycka.
Erics mun formade snabbt till en oval och skrek sedan
"-LINNEA!" Sedan mötte han mig i en varm kram. Jag vet inte vad jag ska säga, fortsatte han.
"-Du behöver inte säga något, men en sak är klar och det är att du ska följa med!"
Jag visste ju såklart att Justin var en av Erics stora förebilder, så för att ge tillbaka allt Eric har gjort mot mig bestämde jag mig för att han skulle följa med mig. Eller egentligen var det inget val,det var ett tvång.
Eric slängde sina armar runt min rygg och drog mig mot honom så att båda föll ner i sängen. Sedan flätade Eric in sina fingrar i mitt hår och började kyssa mig mjukt och precis lika underbart som han brukar, en väldigt lång stund.
"-Jag vet att jag har sagt det här många gånger förut men jag säger det igen. Jag är så jävla lyckligt lottad som har dig Linnea!" Han släppte mina läppar några sekunder. Sedan återvände han till kyssen.
*
"-Hej det är Linnea! Jag ville bara säga att jag är väldigt intresserad av vara Justins dansare i London."
Dem jag ringde blev väldigt glada när de fick höra att jag väldigt gärna ställde upp.
Då kände jag två armar krama om mig bakifrån.
"-Jag är så sjukt lycklig för din skull Linnea, det ska du veta" Jag kände Erics varma andedräckt mot min hals.
"-Och jag är evigt tacksam för att du ville ta med mig". Lade han till med en liten busig betoning.
Jag vände mig om och log mot honom.
"-Då är det tur att du har en sådan som mig." Sade jag lite skämtsamt.
"-Absolut, jag världens lyckligaste man varje tusondels sekund som jag får vara med dig"
"-Eric..."
Han kollade förvånat på mig.
"-Jag älskar dig"
Eric mungipor färdades uppåt.
"-Jag älskar dig också Linnea,jätte jättemycket!"
Eric strök bort ett par hårstrån från mitt ansikte,böjde sig sedan ner för att kyssa mig varmt på munnen.
Såååååååååååååååå! Haha guuuud förlåt x100 för att jag inte har lagt upp ett kapitel på 1000000 år även fast jag sa att det skulle komma ut ett i onsdags åååh gud......hade verkligen sjukt sjukt sjuukt mycket i skolan nu och har inte haft tid för att skriva något. Men här är ett! Inte världens längsta dock ;P Hoppas ni inte har slutat att läsa p.g.a detta!
PUSS!<3
fredag 16 mars 2012
Vart är kapitlerna?!
Just nu så kände jag mig tvungen att lägga in det här! Det har inte kommit ut ett kapitel på typ....en evighet? Och jag är sååååååååååå ledsen för det....:( Men det är så att jag har så sjukt mycket att göra i skolan + så var jag sjuk i flera dagar. Så antagligen kommer det nog inte ut ett kapitel förns onsdag , men kaaaanske så kommer det ut ett i helgen....
Verkligen hemskt ledsen för detta!!!!

Verkligen hemskt ledsen för detta!!!!
PUSS!<3
Btw. NU ÄR INTE POP EXPLOSION LÅNGT IFRÅN START!!!!! Kan ni gissa om jag är taggaaaaadd?!! Haha, antar att ni också längtar ihjäl er? :)
Vart ska ni gå någonstans ? :D
tisdag 13 mars 2012
Svar på fråga
Marre!
Hejsan skulle gärna läsa din novell den värkar jätte bra men jag kan inte hitta kapitel 1 och 2...
tacksam för svar :)
tacksam för svar :)
Ställ gärna frågan i blogresponse så svarar jag där! :)
onsdag 7 mars 2012
Kapitel 38
Klicka för
Musik medans ni läser
Han stängde långsamt dörren och såg till så att jag inte skulle smita iväg. Servitrisen ställde mig mot väggen med hans armar på vardera sida av mig och jag såg hur hans ansikte hastigt kom närmre mitt.
- DU LÅTER BLI MIG! skrek jag och kände hur tårar bildades i mina ögon.
- Oroa dig inte baby, jag ska inte göra illa dig.
Då fick jag nog. Jag gav honom blicken " Nu ska du få", sedan sparkade jag honom så hårt jag bara kunde mellan benen och flydde ut genom dörren. Jag hörde ett svagt " för fan!" innefrån toaletterna.Men det ignorerade jag
Jag kom utspringades med röda ögon fyllda med tårar mot Eric. När jag kom tillräckligt nära Eric stannade jag för att skrika
- ERIC KOM FORT! Han förstod direkt att det var något fel, eftersom han såg mina tårar.
- LINNEA! Han fattade ett hårt tag om båda mina axlar.
- Nej Eric, vi hinner inte vi måste ut härifrån! Jag slängde en hård blick mot toaletterna när jag hörde hur en dörr smälldes upp.
- FORT! lade jag till.
Eric följde min blick och såg sedan hur servitrisen kom ut från toaletterna alldeles röd i ansiktet.
Jag började springa mot utgången och kände hur en hand snabbt flätade sig in bland mina fingrar med ett stadigt tag. Eric.
*
När vi hade parkerat bilen sprang jag så fort jag kunde in till trapphuset med forsande tårar längs mina kinder. Jag slängde en blick bakåt nerför trappan och såg hur Eric kom springades mot dörren. Jag skyndade mig att ta upp nycklarna och låste upp. Jag slängde mina saker på golvet, sprang in till sovrummet och kastade mig ner på sängen med kudden för mitt ansikte som snart var dygnsur av mina tårar.
Jag kunde höra hur dörren smälldes upp och Erics oroliga röst
- Linnea! Vart är du?
Jag han inte svara för Eric satt redan på sängkanten. Han ryckte bort kudden från mitt ansikte och fattade ett hårt tag om mig.
- Linnea, vad är det som har hänt?! Han kollade mig allvarligt i ögonen.
Jag snyfftade.
- H-h-an servitrisen höll på med mig, han höll fast mig och kysste mig på munnen, o-o-ch och var säkert påväg att göra något annat.
Jag han inte fortsätta.
- Den där jävlen ska fan få alltså! Eric var väldigt irriterad.
- Åh Eric, jag är så sjukt rädd, det var så jävla obehagligt!
Ännu fler tårar strömmade ner för min kind ner på...Erics hand. Han fångade upp dem. Sedan mötte han mig i en varm kram.
- Linnea, jag är så sjukt lyckligt lottad som har dig och uppenbarligen så är det fler som också vill ha dig. Eric log.
- ERIC, sluta! Jag tänker bara vara din, ingen annans.
- J... Äh glöm det. Eric log busigt och tog sedan sin hand bakom mitt huvud och drog det mot sig så att han kunde möta mig i en sådan där underbar "Erickyss" som bara Eric kunde ge. Jag släppte greppet om Erics läppar några sekunder för att fråga
- Jag älskar dig,var det det du skulle säga?
- Ja, men ord räcker inte till, så jag behövde visa det istället.
- I så fall... började jag.
Sedan kastade jag mig mot Erics läppar igen och fick till en ännu bättre kyss.
Jag kände hur Erics mungipor åkte uppåt samtidigt som han nuddade mina läppar.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Blev ett lite extra kort idag... men men...
PUSS!<3
Musik medans ni läser
Han stängde långsamt dörren och såg till så att jag inte skulle smita iväg. Servitrisen ställde mig mot väggen med hans armar på vardera sida av mig och jag såg hur hans ansikte hastigt kom närmre mitt.
- DU LÅTER BLI MIG! skrek jag och kände hur tårar bildades i mina ögon.
- Oroa dig inte baby, jag ska inte göra illa dig.
Då fick jag nog. Jag gav honom blicken " Nu ska du få", sedan sparkade jag honom så hårt jag bara kunde mellan benen och flydde ut genom dörren. Jag hörde ett svagt " för fan!" innefrån toaletterna.Men det ignorerade jag
Jag kom utspringades med röda ögon fyllda med tårar mot Eric. När jag kom tillräckligt nära Eric stannade jag för att skrika
- ERIC KOM FORT! Han förstod direkt att det var något fel, eftersom han såg mina tårar.
- LINNEA! Han fattade ett hårt tag om båda mina axlar.
- Nej Eric, vi hinner inte vi måste ut härifrån! Jag slängde en hård blick mot toaletterna när jag hörde hur en dörr smälldes upp.
- FORT! lade jag till.
Eric följde min blick och såg sedan hur servitrisen kom ut från toaletterna alldeles röd i ansiktet.
Jag började springa mot utgången och kände hur en hand snabbt flätade sig in bland mina fingrar med ett stadigt tag. Eric.
*
När vi hade parkerat bilen sprang jag så fort jag kunde in till trapphuset med forsande tårar längs mina kinder. Jag slängde en blick bakåt nerför trappan och såg hur Eric kom springades mot dörren. Jag skyndade mig att ta upp nycklarna och låste upp. Jag slängde mina saker på golvet, sprang in till sovrummet och kastade mig ner på sängen med kudden för mitt ansikte som snart var dygnsur av mina tårar.
Jag kunde höra hur dörren smälldes upp och Erics oroliga röst
- Linnea! Vart är du?
Jag han inte svara för Eric satt redan på sängkanten. Han ryckte bort kudden från mitt ansikte och fattade ett hårt tag om mig.
- Linnea, vad är det som har hänt?! Han kollade mig allvarligt i ögonen.
Jag snyfftade.
- H-h-an servitrisen höll på med mig, han höll fast mig och kysste mig på munnen, o-o-ch och var säkert påväg att göra något annat.
Jag han inte fortsätta.
- Den där jävlen ska fan få alltså! Eric var väldigt irriterad.
- Åh Eric, jag är så sjukt rädd, det var så jävla obehagligt!
Ännu fler tårar strömmade ner för min kind ner på...Erics hand. Han fångade upp dem. Sedan mötte han mig i en varm kram.
- Linnea, jag är så sjukt lyckligt lottad som har dig och uppenbarligen så är det fler som också vill ha dig. Eric log.
- ERIC, sluta! Jag tänker bara vara din, ingen annans.
- J... Äh glöm det. Eric log busigt och tog sedan sin hand bakom mitt huvud och drog det mot sig så att han kunde möta mig i en sådan där underbar "Erickyss" som bara Eric kunde ge. Jag släppte greppet om Erics läppar några sekunder för att fråga
- Jag älskar dig,var det det du skulle säga?
- Ja, men ord räcker inte till, så jag behövde visa det istället.
- I så fall... började jag.
Sedan kastade jag mig mot Erics läppar igen och fick till en ännu bättre kyss.
Jag kände hur Erics mungipor åkte uppåt samtidigt som han nuddade mina läppar.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Blev ett lite extra kort idag... men men...
PUSS!<3
söndag 4 mars 2012
Kapitel 37
-Här är det! Utbrast Erics mamma.
En kina restaurang.
- Efter er, sade min mamma och log.
Eric log,tog tag i min hand och drog med mig in.
Vi blev varmt välkomna av en som jobbade där.
- Hej! Hur många är ni som ska äta?
Både jag och Eric slängde en blick bakåt på våra föräldrar. Erics mamma trängde sig fram.
- Vi är sju stycken.
Servitrisen log och gick till ett stort bord där vi skulle få sitta. Vi gick och satte oss, jag och Eric bredvid varandra såklart. Servitrisen gick iväg och kom sedan tillbaka med menyerna och gav en till var och en. Jag log när han gav mig menyn och serivitrisen svarade genom att blinka med ena ögat.
Jag gick från en glad till en chokad min. Han gjorde visseligen det för att verka snäll eller rolig, men det kändes som något annat.
Jag kollade lite oroligt på Eric, han hade sätt alltihop. Han lade sin arm stadigt runt mig med känslan " Du är bara min" Och det fick han gärna tänka, för jag är bara hans, bara Erics.
- Jahap har alla bestämt sig? Frågade Erics pappa.
Alla log och nickade som svar.
Efter ett tag kom servitrisen tillbaka och tog emot våra beställningar.
När han hade tagit allas beställningar förutom min frågade han mig
- Vad vill du ha då min sköna? Han gjorde samma sak som förut, blinkade med ena ögat.
Jag suckade djupt.
- Jag tar buféen och en cola tack.
- Absolut, du ska få precis vad du vill! Han tog allas menyer och gick iväg.
- Fy fan asså, viskade jag till Eric så att ingen annan skulle höra.
Erics mungipor åkte upp fast inte på ett glatt sätt, sedan drog han mig närmare honom och kysste min panna.
*
När han hade kommit ut med allas beställningen gick jag och Eric iväg till buféen.
- Alltså Eric... det är seriöst något konstigt med den där killen.
Eric kollade förstående på mig och sade sedan
- Så längde du är med mig så gör han dig ingenting, lovar. Sedan lade han till
- Och jag kommer inte på en ända anledning till varför du inte skulle vara med mig.
Jag log stort och Eric log minst lika stort tillbaka mot mig. Eric får mig alltid på sådant bra humör när jag inte mår bra.
När vi hade tagit vår mat gick vi tillbaka till de andra.
Jag hade släppt det där med servitrisen och fokuserade istället på att ha kul med världens bästa familj. Man kunde väl säga att Erics familj var min nu också och min var Erics. Vi var som en stor familj som hörde ihop.
Vi pratade och pratade och skrattade och skrattade i timmar.
Tillsist sade min mamma
- Jag tror att det är dags för oss att åka hem nu, ha en sådan himla bra kväll ni två nu och grattis till studenten hjärtat!
- Tack! och tack förresten för det här ni behövde verkligen inte. Sade jag till allihop
Mamma log bara mot mig.
Jag och Eric reste oss för att ge alla en varsin hejdå kram. Min lillasyster Evelina fick en extra lång, jag hade längtat och saknat henne så mycket. Sedan vinkade vi av dem.
- Dags för oss att åka hem också? Eric log och kollade mig in i ögonen.
- Ja, jag antar det jag ska bara gå på toa sen kan vi åka.
- Absolut, jag väntar här. Svarade Eric.
Jag gick med ett léende till toaletterna , det såg förmodligen väldigt roligt ut men jag kunde inte hjälpa det. Jag var så glad.
När jag precis hade kommit fram kom den där äckel servitrisen ut från en toalett och log genast när han fick syn på mig.
Jag fick panik och försökte springa tillbaka till Eric, men jag han inte. Han tog tag i min arm och drog mig mot honom. Jag reste min hand uppåt för att slå till honom men han tog tag i båda mina händer och sedan kysste han mig på munnen. Jag gjorde såklart motstånd och försökte dra mig undan, men han var för stark. Då, precis när jag skulle skrika " Eric" satte han för sin hand på min mun och drog med mig in på toaletten.
PUSS!<3
En kina restaurang.
- Efter er, sade min mamma och log.
Eric log,tog tag i min hand och drog med mig in.
Vi blev varmt välkomna av en som jobbade där.
- Hej! Hur många är ni som ska äta?
Både jag och Eric slängde en blick bakåt på våra föräldrar. Erics mamma trängde sig fram.
- Vi är sju stycken.
Servitrisen log och gick till ett stort bord där vi skulle få sitta. Vi gick och satte oss, jag och Eric bredvid varandra såklart. Servitrisen gick iväg och kom sedan tillbaka med menyerna och gav en till var och en. Jag log när han gav mig menyn och serivitrisen svarade genom att blinka med ena ögat.
Jag gick från en glad till en chokad min. Han gjorde visseligen det för att verka snäll eller rolig, men det kändes som något annat.
Jag kollade lite oroligt på Eric, han hade sätt alltihop. Han lade sin arm stadigt runt mig med känslan " Du är bara min" Och det fick han gärna tänka, för jag är bara hans, bara Erics.
- Jahap har alla bestämt sig? Frågade Erics pappa.
Alla log och nickade som svar.
Efter ett tag kom servitrisen tillbaka och tog emot våra beställningar.
När han hade tagit allas beställningar förutom min frågade han mig
- Vad vill du ha då min sköna? Han gjorde samma sak som förut, blinkade med ena ögat.
Jag suckade djupt.
- Jag tar buféen och en cola tack.
- Absolut, du ska få precis vad du vill! Han tog allas menyer och gick iväg.
- Fy fan asså, viskade jag till Eric så att ingen annan skulle höra.
Erics mungipor åkte upp fast inte på ett glatt sätt, sedan drog han mig närmare honom och kysste min panna.
*
När han hade kommit ut med allas beställningen gick jag och Eric iväg till buféen.
- Alltså Eric... det är seriöst något konstigt med den där killen.
Eric kollade förstående på mig och sade sedan
- Så längde du är med mig så gör han dig ingenting, lovar. Sedan lade han till
- Och jag kommer inte på en ända anledning till varför du inte skulle vara med mig.
Jag log stort och Eric log minst lika stort tillbaka mot mig. Eric får mig alltid på sådant bra humör när jag inte mår bra.
När vi hade tagit vår mat gick vi tillbaka till de andra.
Jag hade släppt det där med servitrisen och fokuserade istället på att ha kul med världens bästa familj. Man kunde väl säga att Erics familj var min nu också och min var Erics. Vi var som en stor familj som hörde ihop.
Vi pratade och pratade och skrattade och skrattade i timmar.
Tillsist sade min mamma
- Jag tror att det är dags för oss att åka hem nu, ha en sådan himla bra kväll ni två nu och grattis till studenten hjärtat!
- Tack! och tack förresten för det här ni behövde verkligen inte. Sade jag till allihop
Mamma log bara mot mig.
Jag och Eric reste oss för att ge alla en varsin hejdå kram. Min lillasyster Evelina fick en extra lång, jag hade längtat och saknat henne så mycket. Sedan vinkade vi av dem.
- Dags för oss att åka hem också? Eric log och kollade mig in i ögonen.
- Ja, jag antar det jag ska bara gå på toa sen kan vi åka.
- Absolut, jag väntar här. Svarade Eric.
Jag gick med ett léende till toaletterna , det såg förmodligen väldigt roligt ut men jag kunde inte hjälpa det. Jag var så glad.
När jag precis hade kommit fram kom den där äckel servitrisen ut från en toalett och log genast när han fick syn på mig.
Jag fick panik och försökte springa tillbaka till Eric, men jag han inte. Han tog tag i min arm och drog mig mot honom. Jag reste min hand uppåt för att slå till honom men han tog tag i båda mina händer och sedan kysste han mig på munnen. Jag gjorde såklart motstånd och försökte dra mig undan, men han var för stark. Då, precis när jag skulle skrika " Eric" satte han för sin hand på min mun och drog med mig in på toaletten.
PUSS!<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)